Haft en bra dag på jobbet. Druckit kaffe med bror på kvällen.
Nu börjar tankarna snurra, känner mig lite bitter. En vidrig känsla tycker jag. Jag är bara så less på att jag aldrig tänker på mig själv utan bara på alla runt omkring. Ibland kan det faktiskt vara lite nyttigt att säga ifrån. Det har jag svårt för och det får jag sota för. Man bara räknar med att jag kan ställa upp jämt och alltid har tid för allt annat än att kanske umgås med min sambo annat än när vi praktiserar barntillverkning och sover.
Jag jobbar faktiskt också och har en familj som jag inte allt för ofta hinner träffa. Skuldkänslor infinner sig ofta i min kropp när jag tänker på min farmor och farfar, dom är till åren och betyder allt för mig. Som sagt tidigare så har jag spenderat massor med tid där förr. Men nu räcker varken jag eller min tid till. Det känns förjävligt.
Jag hoppas att alla där ute i världen tar vara på er dyrbara tid och spenderar den klokt.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar