Det drar ihop sig...

Det börjar närma sig, besöket på Rpc. Ja, jag har ju vart dit massor av gånger redan, har fått frikort. Men nu är jag extra nervös. Dom ska ju spola mina äggledare den här gången. Sen skulle jag vara tacksam om vi gör upp någon slags plan över hur vi kommer gå vidare.  Jag vill verkligen komma igång nu. Har stått och trampat på samma ställe alldeles för länge. Känns nästan som "den biologiska klockan" tickar också.  Fyller ju faktiskt 25 i maj och vi har redan försökt nått år. Vi vill ju ha fler än ett barn också, ja dom tankarna har börjat komma. Jag vet att jag inte borde tänka så men som sagt det är svårt...
Har fått veta av ett annat par som också får hjälp på Rpc, att dom har fullt i frysen på ägg.  Så om man ska göra ivf får man vänta tills det finns plats.  I dom banorna har jag aldrig tänkt, men tänk så många som sitter i samma sits som vi.  Det måste ju vara dagens samhälle som delvis är anledningen varför.  Det är vad jag tror i allafall.
Igår var det 9 år sedan jag gjorde en sen abort. Helt galet vad tiden går, men kommer aldrig glömma. <3