Spöregn & tillbakablickar...

Det känns faktiskt rätt skönt att sitta inne och dricka en latte, när regnet smattrar mot fönstret och det  blåser så det knakar i kåken. 
  Snön som la sig på backen har nu ändrat skepnad.  Nu ätillr backen istället täckt av knöglig is.  Drog på skalle igår när jag gick från bilen. Livsfarligt, kan tänka mig att kommer in massa fall med diverse frakturer till sveriges alla sjukhus.

Från det ena till det andra, väntar fortfarande på att mensen ska dyka upp. Har i flera dagar kännt mig som en ballong som fylls med luft till bristningsgränsen. Mer grinig än vanligt har jag också varit.  Stackars Dennis ;)
  Antar att väntan på ny behandling nu blir ännu längre.  Spolningen av äggendarna ska göras direkt efter mens. Dessvärre går läkarna på jul ledigt så får vänta en bra bit efter nyår.  Men men så är det, inget jag kan göra åt saken. 
  Det ordnar sig säkert till slut, men jag är sååå trött på att vänta. vi vill ju också ha en bebis!

2003 va jag 15 år, levde i ett förhållande som varade i 4 år. 23 januari det året kommer jag aldrig glömma.  Det var då jag gjorde en sen about. I tio timmar låg jag med förlossningsvärkar innan vattnet gick. Strax därefter födde jag fram ett dött foster. Det här var det svåraste beslut jag någonsin tagit i hela mitt liv. Nu när vi kämpar så för att bli med barn tänker jag ibland på den där dagen och ångrar mig lite.  Innerst inne vet jag att det var rätt beslut. Som 15 åring hade jag kunnat ge barnet lika mycket kärlek som nu. Men ekonomiskt hade det inte gått. Jag hade inte heller kunnat skaffa mig en  bra utbildning för att säkra mitt och barnets framtid.  
  Jag vet ju tack vare detta att det kan utvecklas ett barn i min kropp.  Men varför vill ingen flytta in i mig nu?????